Har nu haft handledning med 12 studenter inom lärarlyftet, som skriver sina examensarbeten om tilläggsdiagnoser. Jag var först väldigt skeptisk till uppgiften – att dels ha två omgångar grupphandledning, och även individuell handledning med alla 12, men när jag fick beskedet att det var arbetsmetodiken och inte själva diagnoserna jag behövde kunna, antog jag erbjudandet. Ljummen först, men jag måste säga att det har varit väldigt intressant, och utvecklande! Det är fantastiskt att möta engagerade och brinnande lärare. Dessutom kunde jag mer om neuropsykiatriska funktionshinder än vad jag själv trodde!
Nu är den här doktoranden rejält trött. Jag är också glad eftersom jag kom på igår varför jag har ett grundläggande problem i min inventering av västerländsk kunskapssyn: Många texter skiftar onyanserat mellan en ontologisk nivå och en epistemologisk. När texterna ömsom talar om idealism vs materialism som en axel, och sedan plockar in begrepp som rationalism och realism på en annan axel, blir jag förvirrad. Jag har nämligen då – helt felaktigt – ställt ismerna mot varandra, trots att de förstnämnda hör hemma på ett ontologiskt plan, och den sistnämnda axeln på ett epistemologiskt plan. När jag således igår kväll insåg att man mycket väl exempelvis kan vara en rationalistisk idealist, förlöstes hela inledningsstrukturen i min första artikel, och en del motsättningar löstes upp. Någon kanske tycker att jag borde ha sett strukturen tidigare, och jag kan mycket väl skilja på ontologi och epistemologi, ändå har detta gått mig förbi. Märkligt. Troligen var jag inte mogen för tanken tidigare, eftersom jag inte sett den, trots att den funnits framför mig hela tiden.
P.S Katrin fick jobbet tillbaka. Jag förstår ingenting.
