Läser Richard Dawkins Illusionen om gud just nu. Har bara kommit in i första kapitlet, men är helt fångad! Texten är lätt satirisk, och jag undrar ibland lite grann hur han tänker. Han skriver i slutet av sin inledning att han inte tänker gå in för att såra någon eller skriva onödigt hårt, men ej heller ta i med silkesvantarna. I inledningen i nästkommande kapitel kallar han sedan gud för homofob, sonmördare, kvinnohatare, blodtörstig, maktfullkomlig, småsint.. etcetera. Man kan bara inte låta bli att le åt det hela. Har som sagt inte kommit längre än att jag läst inledningen och börjat på första kapitlet, men är helt fast. Just nu handlar det om huruvida kristendomen är monistisk (en gud) eller polyistisk (flera gudar). Den kristne säger naturligtvis då: det finns bara en gud. Men, resonerar boken, hur kommer det sig då att katolska kyrkan, i sin egen encyklopedia beskriver fadern, sonen och den heliga anden som tre olika personer? Den säger, hyfsat ordagrant ”Sonen är en gud, Fadern är en gud och Anden är en gud. Ändå är de samma gud”. Och hur är det med alla 5120 helgon, som är experter på allt ifrån magsjukdomar till bomber? Tillbeds inte dem? Fantastiskt logiskt. Man fnissar.
Trots att jag inte läst mer än 40-50 sidor, rekommenderar jag den. Bokus beskriver boken så här:
Tänk dig en värld där förmenta häxor och kätterska vetenskapsmän aldrig bränts på bål. En värld utan korståg och självmordsbombare En värld där kvinnor inte tvingas till äktenskap eller könsstympning. Tänk dig en värld utan religion.
Biologen Richard Dawkins är förmodligen världens mest kände ateist. I Illusionen om Gud tar han sig an Gud i alla hans existenser – från Gamla Testamentets sadomasochistiska tyrann till upplysningsfilosofernas välvillige Himmelske urmakare. Med humor och allvar visar han hur ofantligt osannolikt ett högre väsen är och hur tron på ett sådant inte bara är felaktigt utan kan vara rentav farligt. Dawkins motbevisar också den vanliga uppfattningen att religionen skulle vara en förutsättning för ett moraliskt och rättfärdigt leverne. Med historiska och samtida exempel visar han hur religion föder intolerans, arrogans, förtryck, övergrepp mot kvinnor och barn, krig, homofobi, m.m.
”Mycket i hans resonemang skakar om på ett sätt en bra bok kan göra.”
Falu kuriren
För den som är nyfiken på andra bloggares synpunkter på boken kan läsa bra recensioner på Jinge.se och Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ.
