I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

oktober 1st, 2008:

Någon försökte frälsa mig…

… och det gick inte alls. Fick nedanstående lapp instucken i handen utanför Högskolebiblioteket tidigare idag. Killen såg minst sagt skum ut: Orakad, skitig, stor och ful mössa på huvudet och kutryggig. Man kunde lixom riktigt känna att han inte hade någon riktig plats här i livet, en slags outsider. Flackande blick hade han också på något sätt. Här är lappen han stack i min hand:

Så kom jag på det! Mannen som delade ut lapparna såg onekligen lite ljusskygg ut! Uppenbarligen var han från porrindustrin, och gjorde reklam för nån slags återkomst för John Holmes! Vem skulle John, som omnämns på lappen, annars vara? Konstigt att han väljer att återkomma nu?? Men visst, han har fortsatt sitt party i himlen, det syns ju på bilden: Långt hår och skägg, han har uppenbarligen stannat kvar i det 70-tal han en gång var så verksam i. Och klädseln är ju också helt rätt för Holmes’ återkomst: fotvid dräkt, lätt att dra upp vid behov! Jag fick fundera länge på vad 14:3 betydde. Konstigt. Sen kom jag på det…. 14 lång, 3 bred. I tum mätt förstås. För är det John Holmes som ska komma, ska det va rejält.

Social kompetens och kvalitativ metod

Vad är social kompetens? Ja… det är frågan. Jag är skeptisk. Jag har mycket länge sagt att social kompetens egentligen är kommunikationskompetens. Men så har jag funderat lite till, och kommit fram till att social kompetens kanske delvis är kommunikationskompetens, men inte enbart. Vad skulle det kunna vara mer? Samarbetsförmåga? ja, d et låter rimligt. Så, för att vara socialt kompetent måste jag alltså äga förmåga att kommunicera med mina medmänniskor i den givna kontexten, och jag måste kunna samarbeta (även när jag inte kommunicerar). Kan detta då ske på vilket sätt som helst? Måste jag inte balansera målinriktningen med processen? Jag tror det. Alltså måste det dessutom ske på ett sätt som inte inkräktar på min personliga värdegrund eller på andras integritet. Vad säger bloggens läsare, vad är egentligen social kompetens?

Idag är det för övrigt forskarutbildningskurs i kvalitativ metod, med berättelseanalys som fokus. Det är ju inte min grej, eftersom jag jobbar filosofiskt, men det är alltid spännande att utvidga sin repertoar. Är en forskarutbildning bara ett körkort för att få bli lektor, eller är det en bred livserfarenhet? För mig känns det som om alla kurser i metod och teorier som jag inte använder mig av ändå berikar mig, dels som person, men också min bredd i termer av möjligheter att undervisa i diverse vetenskapliga perspektiv. För att inte tala om den bildning man behöver som handledare! Tyvärr har vi ju alltför många handledare i den akademiska världen som bara kan sin grej, och när studenten eller doktoranden vill något annat kan man faktiskt ibland känna att de står handfallna. Som väl är sitter jag själv inte i den situationen.