I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

september, 2008:

Vad är ett bra argument?

Sitter man och känner sig lite illamående så är uppenbart den här artikeln om en köttfabrik i Malmö ett gott argument för att bli vegetarian. Känns fruktansvärt äcklande att se bilderna. Naturligtvis är det en bild som är förstorad i kvadrat av Aftonbladet, men i alla fall. Blärk. Uppenbarligen finns också en hel del kritik att rikta mot Livsmedelsverket i frågan som tidigare har slagit ned på fabriken, men inte heller tidigare belagt varorna med saluförbud.

Har just avslutat samtalsmetodik med studenter på högskolan. Det blev inte så tokigt i alla fall. Har kört tre föreläsningar, skulle behöva fyra för att täcka in allt, plus 2-3 tillfällen för övningar. I företaget har jag ju kurser i samtal, jag funderar starkt på att utveckla det till en tredagskurs istället för två dagar. De inspirerar, de små liven!

Idag har vi pratat mycket om första samtalsfasen, där relationsbyggandet är det viktiga. Jag är ju kroppsspråksfanatiker, så vi har pratat om att ha ett kontaktskapande kroppsspråk, om lyssnandets kvaliteter och feedback-färdigheter som

  • kommunikativa belöningar – nickar, hummanden, ja, nej osv.
  • öppna frågor -  som lockar motparten att berätta mer
  • parafrasering – upprepningar av motpartens budskap, i syfte att visa att man både lyssnat och förstått
  • spegling av känslor – såväl att identifiera känslan som att spegla tillbaka styrkan i densamma.

Vi har också pratat en del om spegling av kroppsspråk. Kanske det kan bli lektioner för framtiden här på bloggen?

Jag ligger hemma och tittar på Columbo och äter praliner. Utlyser härmed en spontan-tävling: Den som kommenterar med tips på roligaste Youtube-klipp kan vinna ett fint pris i form av en bok. Prisvinnaren annonseras här på bloggen kl 23 ikväll.

Lika hängig som börsen…

…Känner jag mig idag. Huvet ett nummer för litet (eller är det för stort??), ont i halsen och feber. Men experterna manar till lugn. Ingen panik får utbryta. På börsen alltså. Själv tänker jag ta det hela roligt, som det heter på danska, och utföra mina sista pass i samtalsmetodik lugnt och stilla. Därefter blir det nedbäddning med Platon och hans Menon-dialog.

För att lyckas göra sitt allra bästa när man känner sig lite hängig brukar jag ta till circle of excellence. Fungerar utmärkt.

Seg dag

Seg dag på Fleischer mentalism & föredrag idag. Ströläser Aftonbladet och fastnar för artikeln om mordet på Nathalie Johansen. Pojkvännen är färdigförhörd, och hans lättnad torde vara stor när han får berätta  och erkänna sina dåd. Ohyggligt tragisk historia. Det påminner mig om samtalsmetodiken imorgon. I början av forskarutbildningen, innan jag var med på tåget, hade man faktiskt två poliser här som berättade lite granna om förhörsteknik. Jag sitter just och funderar på vad som skiljer ett vanligt hjälpande samtal från ett förhör? Använder man good cop/bad cop, eller är det en myt? Vad gör polisen när de egentligen inte har så mycket att gå på? Läser just nu Svensk maffia och konstaterar att man hela tiden hänvisar till förhör där polisernas enda hopp är att de misstänkta förövarna bryter ihop. I de fallen antar jag att de får vara rätt hårdföra.

Förbereder sista föreläsningen kring samtalsmetodik imorgon. Kommer bli fina fisken! Studenterna verkar ha tyckt om att använda retoriken som en modell för samtal. Imorgon ska vi gå igenom lite samtalsfärdigheter, som parafrasering ohc spegling av kroppsspråk, samt bemötande av generaliseringar, förvrängningar med mera. Vi ska också prata lite om förberedandet av samtalet. Blir spännande! Lärarstudenter är alltid bra studenter!

Såg på Moderskeppet att Mattias uttrycker stolthet över sina medarbetare på bloggen. Jag tycker det är trivsamt! Vi tjänar alla på att berätta för varandra när vi gör nåt bra, och inte bara när vi gör dåligt ifrån oss (vilket kanske aldrig händer Fredrik, men ändå). I yrkessammanhang är vi kanske lite för rädda att bli uppfattade som lismiga? Jag vet inte. Nu känner jag Mattias och vet att han gör det av rent osjälviska skäl, men man kan också betrakta det som ett sätt att skapa goodwill för företaget.

Och apropå det, ni vet väl om att företag (och andra) kan köpa julkort och julklappar från Unicef, som visserligen är lite dyrare, men där överskottet går till välgörande ändamål? Ett enkelt sätt att tjäna lite goodwill för företaget OCH att göra en god gärning, samtidigt. Julkort måste ju skickas ändå, right? Fleischer mentalism & föredrag fixar alla julkort därifrån i år.

Slutligen, apropå kommunikation. Hittade följande buktalarakt på Superkoll, med Achmed the dead terrorist på Youtube. Kika och njut, helt underbart!


När vilja till kommunikation kallas naivitet…

… Då är vi illa ute. Jag syftar snarast på debatten mellan Obama och McCain, som jag dessvärre bara läst om i diverse artiklar på nätet. Det tycks som om, enligt diverse blogginlägg, att McCains taktik var att påtala Obamas naivitet och oerfarenhet, när denne manar till kommunikation snarare än konflikt, i exempelvis frågan om Iran.

Det sägs också, åter igen har jag inte sett debatten, att McCain mer eller mindre vägrade ta ögonkontakt med Obama. McCain tycker troligen att det signalerar en kylighet som passar budskapet. Som föreläsare i kommunikation påminner det om vad jag sade till mina studenter häromdagen:

Ögonkontakt är ett sätt att skruva upp kontrollnivån i samtalet. Att visa att man både vågar och vill ta ögonkontakt är ett bra sätt att visa sig säker på sin sak.

Vi har olika uppfattningar, McCain och jag. Viljan till kommunikation är till syvende och sist det som bygger vårt demokratiska samhälle. Naturligtvis måste varje ledare också visa handlingskraft, men att använda viljan till kommunikation som ett sätt att förlöjliga sin politiska motståndare och kalla hans intention naiv och farlig, kan inte betraktas som särskilt begåvat i en politisk debatt.

Fleischer mentalism & föredrag står, enligt ett extremt ovetenskapligt test, Obama allra närmast i kampen om vita huset.

Lektion 2, retorik: patos och språk och annat

Jag har Provat diverse taktiker för att driva mer läsare till min blogg i veckan, vilket tycks ha fungerat. Bland annat hamnade min blogg väl synligt på Aftonbladet, när jag skrev om Ulf Lundells påstådda sista turné. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att utbrista i ett litet hurra. Nu verkar det emellertid som om Ulf Lundell alltid säger att han är på sin sista turné, vilket stärker min bild av att han är en vindflöjel som gör allt för pengar. Sista turnen brukar ju inbringa mest pengar, om man så säger. Well, det blev en bra bloggvecka, bland annat genom att följa tipsen från Buzzz Marketing with Blogs for Dummies, av Susannah Gardner. Bloggen har också blivit något mer riktad att handla om sådant som är relevant för mitt företag, men personlig kommer den alltid att vara, se bara texten om Ulf Lundell. Hur som helst, här kommer återpostningen av andra retoriklektionen, som för övrigt känns väldigt aktuell, eftersom jag just nu undervisar i samtalsmetodik (ett rykte som redan har nått bloggosfären).

Återpostning av tidigare lektion i retorik:

Hej på er.

Så här i höstrusket får det bli några korta kommentarer kring språket och patos. Repetition: för att övertyga behöver vi undervisa, behaga och beröra. För att beröra använder talaren sitt patos, dvs sitt känslojag (slarvigt uttryckt). Jag tipsade i förra veckan om hur vi med engagemang kan stimulera den här funktionen, bland annat genom att slå igång en låtsas-Knut Knutsson (den energiske i Antikrundan).

Alla tycker emellertid inte om att ”spela teater” på det viset, och vill hellre använda sig av språket för att stimulera berörandet. Inga problem.

De retoriska figurer vi använder för att stimulera patos är främst stegringsfigurer. Jag går kort igenom några stycken:

  1. Den enklaste av stegringsfigurerna är klimax. Det klassiska exemplet är Ceasars ”Jag kom, jag såg, jag segrade”. Om vi håller föredrag om att Volvo är en utmärkt familjebil, skulle jag kunna säga något i stil med ”Volvo är trevlig, Volvo är trygg, Volvo är fantastisk”. I klimax staplas alltså tre påståenden om samma sak ovanpå varandra, där varje efterföljande påstående är starkare än det förra – mer laddat helt enkelt.
  2. En variant på klimax är antiklimax, eller som det också kallas, västgötaklimax. Där staplas två påståenden på varandra, där nummer två är starkare än nummer ett, och det sista innebär ett tvärt avslut. Exempel: ”Jag kom, jag såg, jag ramlade omkull”. Fråga mig inte varför alla skrattar när jag kör detta exempel, jag tycker själv inte att det är särskilt roligt.
  3. Ett tredje sätt att stimulera berörandet i retoriken är att använda sig av en hyperbol. En hyperbol är en så kraftig överdrift, att det står bortom alla rimliga tvivel att det är just en överdrift. Ett exempel från en dekal jag minns från barndomen, som jag fick när jag och en kamrat smitit in på lastbilsmässan: ”Utan lastbilen stannar Sverige”. Det är viktigt att överdriften är tämligen kraftig för att skapa rätt effekt. ”Om alla körde Volvo, skulle vi inte ha några olyckor på Sveriges vägar” skulle kunna fungera som en (halvkass) hyperbol, då alla vet att det inte är så. Ändå blir man berörd. Exemplet ”Om alla körde Volvo, skulle olyckorna minska med 25%” är däremot en (ännu) sämre hyperbol, då det inte står klart att det är ett sätt att skapa effekter i talet. Således gäller att hyperboler inte bara måste vara tydliga i sitt innehåll, utan också levereras med en glimt i ögat.
  4. Den sista figuren jag vill ta upp, som stimulerar berörandet, är antitesen. En antites ställer två positioner mot varandra, exempelvis gammal/ung, man/kvinna, liten/stor, höst/vår, svart/vitt. Ett bibliskt exempel: ”Nu skådar vi på dunkelt vis, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte.”

Har då de har figurerna någon reell användbarhet? Ja, utan tvekan. Att leka med språket, vilket vi ska fortsätta göra i kommande lektioner, behöver inte alls låta högtidligt. Och det behöver inte ens inrymmas i en situation då man talar inför publik. Vad sägs om följande vardagliga variant, apropå något som jag tänker på titt som tätt:

Det öländska Alvaret rymmer så mycket glädje

Antiteser kan för övrigt också användas i form av bilder. Se gärna det här exemplet om äkta falska klockor.

Det behöver inte vara krångligare än så. Lek med språket. Det vinner ni på! Och jodå, Alvaret är rättstavat.

Nästa retoriklektion kommer senast som vanligt på söndag. Under tiden: kommentera gärna. Er feedback är mitt bränsle.

Som vi väntat på Lundells avsked!

Läser på You’ll never walk alone att Uffe Lundell är ute på en sista turné. Äntligen. Denna man som konsekvent lurat i svenska folket att han är en konstnärssjäl. Bortsett från sången, vilken man kan diskutera om han behärskar, målar han enligt egen utsago 200 tavlor om året. Lägg därtill annan verksamhet. Ett normalt arbetsår består i 220 dagar, nära nog en tavla om dagen. Totalt säljer Ulf tavlor för dryga 1.5 miljoner om året, enligt hans egna uppgifter. En tavla om dagen. Snacka om äkta konstnärsnerv och känsla i varje verk som säljs… Folk som köper tavlan tror att de köpt något speciellt, när de i själva verket har köpt något som är serietillverkat och ett plagiat på sig själv. Ärligare att köpa hötorgskonst eller en plansch på Gallerix, om ni frågar mig.

På söndag, ny lektion i retorik! Tills dess: Salve!

STCC-förare

Träffade Nic Jonsson som hastigast här innan lunch, tillsammans med sin pr-boss från Atlanta, USA. Trevlig prick! Nic är i Sverige för att köra på Mantorp i helgen. Så här skriver STCC om hans korta gästspel i Sverige:

Niclas Jönsson, alias Nic Jonsson från Atlanta USA, är tillbaka i Sverige. Han har kört NASCAR, Indy Racing League och klassiska Le Mans men meritlistan kan göras längre! Nu ska han köra Camaro Cup för Bryntesson Motorsport under finalhelgen på Mantorp Park 27-28 september.

Med retoriken som samtalsmodell

Idag provar vi ett nytt grepp under rubriken teoretiska modeller för samtal. Jag gör en genomgång av retorikens grunder, och dess sex faser och kopplar dem till samtalet och samtalsmetodiken. Likheter och skillnader. Spännande intellektuell övning för studenterna också. Faller det väl ut blir det till en föreläsningsmodul i företaget. Så här kopplar jag faserna mot samtal:

  1. Förståelsefasen. Att förstå motpartens situation. Att ”sätta sig över” sina eventuellt förutfattade meningar om klienten/motparten, dvs att verka för ett öppensinnligt lyssnande. Kanske lätt ibland, men också oerhört svårt ibland. Tänk bara att sitta ned och föra samtal med exempelvis ansvariga politiker för FRA om man nu är emot FRA (som för övrigt lär ha förändrats på grund av bloggstorm). Svårt att vara neutral där! Här läggs också annan förståelse in, exempelvis för situationen som råder, för förutsättningarna för samtalet.
  2. Inventering. Vilken ingång kan vara rätt för att nå fram till klientens problem? Vad har vi talat om tidigare? Kreativa arbetsmetoder för att finna okonventionella vägar fram i låsta problemsituationer.
  3. Disposition. Inte alla typer av samtal har som syfte att övertyga, men vissa har det. Vi går igenom hur en tes drivs och hur argument ordnas på bästa sätt. Vi jämför klassiska taldispositioner inom retoriken med samtalssituationer och funderar över likheter och skillnader
  4. Den fjärde fasen behandlar språket. Här läggs troligen stor tyngdpunkt på ett rikt bildspråk, med metaforen som förlösande pedagogiskt medel. Att hjälpa klienten att skapa egna metaforer kan också vara ett sätt att tala om svåra saker på ett något mer distanserat sätt.
  5. Manus. Här är kopplingen svagare. Utgår eventuellt.
  6. Framförandefas. Kroppsspråk vid samtal. Att ge tydliga signaler. Vad man absolut INTE skall göra. Något om andningens betydelse för hur rösten låter. Att hantera sina egna nerver som samtalare.

Detta är några punkter om samtalsmetodik ur ett retoriskt perspektiv. Naturligtvis utgör de inte ensamma en grund för samtalsmetodik, men de kan ge annorlunda infallsvinklar på mer traditionellt sätt att betrakta samtalet som grund för utveckling.

P.S Idol-cirkusen är i full gång. Anna Bergendahl får mig rörd till tårar varje gång hon sjunger. Det är så fantastiskt. Och så omedveten hon är om hur enormt berörande hon är. Skakar på huvet.

Silbersky använder Patos på utmärkt sätt

Jag brukar ju predika de tre övertalningsmedlen från Aristoteles för mina studenter och kursdeltagare från näringslivet när jag föreläser om både retorik och samtal. Den som läst bloggen vet nog att Patos är mitt kanske starkaste kort. I en aktuell artikel om Eklundsrättegången som återupptogs idag, illustreras hur Leif Silbersky på bästa sätt avslutar sin plädering genom att läsa ur Stig Dagermans ”Att döda ett barn”. Starka känslor skapas naturligtvis på detta sätt, se exempelvis artikel i DN om hur Englas mamma lämnar rättssalen,  men även tankar kring det sätt som förövaren uppfattar situationen, och vilken värld han just nu lever i. Detta är användning av Patos i praktiken.

Har haft handledning med min professor idag, på inledningen av min artikel. Han tyckte att det var det bästa jag skrivit hittills. Eftersom det är ett relativiserande begrepp, menade han i ett tillägg också att texten med andra ord var bra. Liksom för säkerhets skull. Själv är jag rätt nöjd, naturligtvis måste den putsas, ibland är den lite dualistisk och så, men i största allmänhet är jag nöjd. Nästa steg blir tvåfalt: Studera och analysera artikelformen, hitta artiklar med vettigt meritvärde, studera omfång och utformning av artiklar i dylika. Andra blir att något mer handfast slipa fram analysenheten för studien, genom att göra en noggrannare bestämning av kunskapsbegreppet. Därefter vidtar analysen. Jag kommer gå den långa vägen, och börja med att översiktligt läsa Platon, som för övrigt har sagt följande kloka saker (klippt från minareflektioner.blogg.se)

Den som vill bli lycklig ska inte lägga an på att öka sina tillgångar utan på att begränsa sina krav.

Min egen inställning till lycka kan läsas i det lite längre blogginlägget Schopenhauer hade fel.

Hedersdoktorer är universitetets ansikte utåt

Enligt E24 kommer Peter Wallenberg kommer inom kort utses till hedersdoktor vid Stockholms Universitet. Enligt Suzanne Wennberg, dekanus och professor i straffrätt, kan hedersdoktorn betraktas på följande sätt:

Ett hedersdoktorat är ett uttryck för universitetets uppskattning av framstående insatser inom något av universitetets verksamhetsområden. Det brukar uttryckas så att den samlade bilden av vederbörandes prestationer över tiden bör spegla universitetets verksamhet och belysa dess mångsidighet. Hedersdoktorat delas inte ut som motprestation för ekonomiska bidrag”, skriver hon i mejlet.

Och den samlade bilden av Wallenberg kanske är positiv. Om jag inte missminner mig, har vi exempelvis Wallenbergarna att tacka för att Ericsson förblev svenskt en gång i tiden, enligt dokumentärerna om familjen på SVT. Att Wallenberg har betytt mycket för svenskt näringsliv, därom tvekar nog ingen.

Men att Peter Wallenberg med unkna nazi-sympatier och konsekventa uttalanden av rasistiska uppfattningar skulle spegla universitetets människosyn och verksamhet, är stötande får man anse. Eller vad sägs om följande citat (klippt från E24):

Är det /inte fel/ att särbehandla människor med olika hudfärg?

– Inte om de själva för sin hudfärgs eller religions skull går omkring och slår ihjäl varandra. Då kan det ju hända att tanken kommer att man ska försöka förhindra det. Om det sedan uppfattas som förtryck, så är det en sak.

Anser du att apartheid var en garanti för lag och ordning?

– I vissa områden, ja. Det har du igen i hela Afrika. Den vite mannen var den som höll ordning.

– Men man skall komma ihåg det att det finns alltså ett fåtal mycket väl utbildade svartingar och med dem har du i princip inga större definitionsproblem, men med den stora gruppen har du det, av allvarliga definitionsproblem”

Stötande. Ändå är fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet eniga i utseendet av Peter Wallenberg till hedersdoktor. Som kommunikatör måste jag säga att det är synnerligen beklämmande. Hedersdoktorn är en viktig symbol för universitetets värde, för dess inställning till vad som är eftersträvansbart och vad universitetet står för. Det är inte möjligt att den människosyn som Peter Wallenberg ger uttryck för präglar den juridiska fakulteten vid Stockholms Universitet.