Så fick man då en insikt som låter sig uttryckas som följer:
Intentionaliteten, eller snarare sagt vår intrassling i den intentionala bågen, är en förutsättning för att något skall bli förhandenvarande. Verktygets tillhandshet är således inrymt i en möjlighetssfär, med relationer till andra tyg och don. När intentionalitetens riktning inte sammanfaller med de förutsättningar som råder i verktygets möjlighetssfär såsom det framträder för subjektet, sammanfaller det och blir förhandenvarande. Donet och tyget existerar alltså aldrig såsom don eller tyg i sig, och äger heller ingen tillhandshet eller förhandenhet i sig självt. Det är snarare vår makroperception, det vill säga den kulturella hermeneutiken, som avgör frågan om donets och tygets status.
