Igår var jag på Freja Backstage. Freja är ett projekt för teater- och musikintresserade ungdomar med diagnoser inom autismspektrat. Projektat har pågått i flera år, och jag har haft nöjet att få se några föreställningar med dessa ungdomar. Det värmer något fantastiskt i hjärtat, att se hur en de här killarna och tjejerna har förändrats, och blivit mer kontaktsökande, öppnare, uttalar att de har kompisar, och känner en stark gemenskap och personlig tillväxt. Jag minns särskilt en tjej, som i första föreställningen stod i ett hörn, tittade ner i golvet med armarna korsade. Det var naturligtvis ett stort steg för henne, att inta scenen! Igår, dvs några år senare, sjöng hon för oss, och läste sin egenhändigt skrivna poesi. Man kan inte bli annat än varm i hjärtat!
Förutom sång och musik av Frejas ungdomar, avslutades kvällen med en föreläsning/teaterimprovisation av Pelle Sandstrak, även kallad mr Tourette. Köp för övrigt hans senaste bok! Pelle har hela livet lidit av Tourettes syndrom med tvång, magiska tankar och kraftiga tics. Han kan numera hantera 8 av 10 tics. Hans energi på scenen kan dra omkull precis vem som helst, och han bjöd på stor humor, goda tankeställare, och fin insikt i ett funktionshinder jag inte tidigare kunde så mycket om. Dessutom är han klok. Vad sägs om följande citat:
Jag känner så många som är sjukt normala. De har tappat allt hopp om att bli lite galna.
Ridå.
