januari, 2008:

Puh. En utbildningsdag för förtroendevalda inom LRF i södra landsänden är slutförd. Att påverka i vardagen har haft kommunikation, lyssnande och spegling som fokus. Efter att ha talat en heldag är jag fortfarande helt trött, det går aldrig över. Man tar ut sig på något sätt. Skådeplatsen var Vrigstad Wärdshus, med folk från Jönköpingstrakten, Blekinge, Kalmar och Öland.

Snittbetyget på min insats som kursledare blev den här gången 4,7 på en skala mellan 1-5. Det får duga…

Dags att äta massa pasta, för att sedan sova. Ev läsa lite filosofi. Får se.

Greetings!

Lektionerna kommer senare och senare på fredagskvällen. Men, jag har nu 35 minuter till godo innan det blir lördag, så ännu håller jag mitt löfte. Veckan har varit besvärlig med sjukdom och annat skräp. Det småländska allvaret har sänkt sig över mig, satt mig i vemod och besvikelse. Det är bra att ha en stor organisation i ryggen, en högskola, men ibland blir man tokig på byråkratin. Nåväl. På det stora hela är det ju bra i alla fall. Har förresten blivit inbjuden att köra stand-up comedy i Stockholm i tävlingsform – ingen aning om jag är redo för det. Och så har jag ätit god lasagne! Jag kan förresten rekommendera den på Coffehouse by George i Jönköping: kryddig och inte så såsig. Perfekt. Bra personal, för att inte tala om en fantastisk cappuccino. Touché!

Nåväl, här kommer lektionen då:

Grunden i all retorik är att övertyga. För att övertyga måste vi ha något att övertyga om. Det låter självklart, men hur många föredrag har vi egentligen inte hört som bara går ut på att någon ”pratar om något”? Ett problem i sammanhanget är att vi från tidig ålder får lära oss detta, i svenskfrökens ivriga uppmaning om att ”berätta om vårt sommarlov”. För att övertyga måste vi istället driva en tes, ett påstående om världen. Istället för att ”prata om” golf, så skall du driva ett påstående om golf, ex att ”golf är en utmärkt hobby”.

Detta måste man förstå när det gäller språk som styrker den undervisande funktionen i talet, dvs logos. De främsta retoriska figurerna för detta är nämligen upprepningsfigurer, och det som upprepas är just tesen. Två bra figurer:

1. Identisk upprepning. Den enklaste av alla retoriska figurer. Upprepa helt enkelt din tes, gärna i övergångar mellan avdelningar i talet.
2. Parallellism. Två parallella linjer möter aldrig varandra. En parallellism upprepar samma tes, men på något varierade sätt, ex ”Det öländska alvaret är ljuvligt”, ”Det öländska alvaret är fantastiskt” etc.

Tänk på att det naturligtvis kan bli för mycket upprepning. Dock, det vanliga problemet är att det blir för lite av varan. Upprepningen för oss tillbaka till fokus, efter eventuella utvikningar och krumbukter som sker i talet. Jag har sparat dessa figurer som styrker logos, därför att de kommer allra bäst till sin rätt tillsammans med de övriga retoriska figurer vi har pratat om, nämligen de som stärker etos (variationsfigurer) och patos (stegringsfigurer).

Nästa vecka skall vi börja tala om struktur.

Läsare, kom in med önskemål på vilket ämne vi skall använda för att exemplifiera strukturerandet av ett tal. Bästa förslag vinner ett fint pris (vinnaren – och priset – avslöjas 1 februari).

I övrigt, utbildning och kompetensutveckling i retorik och presentationsteknik kan man läsa mer om på www.fleischer.se

Dags för en ny minilektion. Vi har tidigare pratat om tre funktioner i talet, som i bästa fall samspelar för att övertyga vår publik: den undervisande, den behagande och den berörande. Till dessa är vårt logos, etos och patos  kopplat. Idag ska vi se lite närmare på Logos – som är kopplat till den undervisande funktionen.

Den undervisande funktionen har med det vi normalt sett kopplar till vårt anförande – innehållet och dess struktur. Logos har både med själva förståelsen av innehållet och med språket som skall leda till förståelsen att göra. För att stimulera logos använder vi retoriska figurer – upprepningsfigurer – vilket vi skall kika mer på nästa vecka. Här kommer några idéer om hur ett gott undervisande – användning av logos – stärks:

1. Logos stärks genom att materialet görs i balans mellan att vara spännande och oförutsägbart å ena sidan, och att vara förutsägbart å andra sidan. Det betyder att strukturen måste tänkas igenom noga, men samtidigt byggas så att överraskningar finns med. Detta håller publiken vaken och engagerad.
2. Strukturen bör därför vara medvetet varierad – det tunga faktainnehållet måste varvas med lättare innehåll såsom personliga reflektioner, små utvikningar, stunder för frågor etcetera
3. Den inre logiken måste också vara klar för att stärka logos. Du talar därför om – påminner – om vad du just nu pratar om, vad du pratat om, och vad du kommer att prata om. Mer om detta i kommande lektioner.
4. Du stimulerar också den undervisande funktionen genom att stimulera visuellt orienterade, auditivt och kinestetiskt. Det betyder att du talar omväxlande i syn, hörsel och känslotermer. Mer om detta i kommande lektioner.

Mycket av arbetet med strukturen ligger alltså i att disponera materialet på ett korrekt sätt.

I nästa kort-lektion talar vi om språk som stimulerar logos. Mer om mina utbildningar i retorik och presentationsteknik finns att finna på min hemsida, www.fleischer.se

/Håkan Fleischer

Ok. Jag är SUPERTRÖTT. Men har man lovat så har man. Här kommer en kort fredagslektion som knyter an till förra veckans resonemang om etos.

De retoriska figurer som starkast stärker den behagande funktionen i talet, dvs det som stimuleras genom talarens Etos, är variationsfigurer. Generellt kan sägas att det är viktigt att tala i bilder för att stärka denna funktion. Här kommer några retoriska variationsfigurer.

1. Perifras. En perifras är en omdöpning. Istället för att säga ”moderaterna, centern, folkpartiet och kristdemokraterna”, döps denna saliga röra (nu blev bloggen politisk) till ”Allians för Sverige”. Bättre laddning och mer energi, inte sant?
2. Inversion. Istället för att säga ”Bollen är röd”, säger du ”Röd(!) är bollen”. Uttropstecknet visar en betoning och konstpaus som ökar effekten.
3. Metafor. En liknelse som en tvåstegsraket. Först en ”ha-ha”-reaktion, sedan en ”a-ha”. Klassiskt exempel från poesin ”Visst gör det ont när knoppar brister” (Karin Boye). Hur som, metaforer behöver inte vara poetiska. De starkaste metaforerna är de som liknar något vid något på ett sätt att det skapas tydliga bilder av något abstrakt hos mottagaren. Ex: Att driva ett företag är som att köra ett tåg. Det måste finnas en räls (utstakad väg), Det måste trots rälsen finnas en lokförare (chef), men utan konduktörer (service) blir passagerarna (kunderna) missnöjda,  även om tåget går åt rätt håll (vikten av balans mellan mål och process).
4. Parafras. Uttrycket känns igen från politiken, i betydelsen att upprepa något. En parafras återupprepar, på skilda stilnivåer, ett påstående som är bärande för presentationen, och gärna genom att tilltala skilda sinnen. Exempel: Kärnkraften känns farlig. Jag kan se ett världens undergång i kärnkraften. Det låter surt med kärnkraft. Här används känsel (känns farlig), seendet (världens undergång) och hörseln (surt) som representationssystem. Dessutom är satserna på tre olika stilnivåer: känns farlig (neutral), världens undergång (teatralisk och dramatisk, högdragen), och låta surt som vardagligt och trivialt.

Ok. ‘Nuff said. Sveriges kanske tröttaste lektion i retorik på webben har ni just läst. Sveriges kanske piggaste och bästa live-lektion kan utlovas när Ni bokar föreläsning av mig via www.fleischer.se

Vi har tidigare talat om de funktionerna i talet som sammantaget skall leda fram mot retorikens kärna – att övertyga om ett budskap. Ett av dessa övertalningsmedel är att behaga sin publik. Behagandet sker genom uppvisandet av sitt etos – det vill säga sin personlighet. De följande två veckorna skall vi kika lite på hur vår personlighet kan användas för att övertala vår publik. Första avsnittet berör några självreflektioner kring personligheten, det andra berör mer hur språket kan användas för att stärka personligheten.

Vi visar upp vår personlighet på en mängd olika sätt. De sätt vi klär oss, smyckar oss, de accessoarer vi bär, liksom sättet vi talar på signalerar vem vi är. Den sammanlagda bilden signalerna utgör din personlighet såsom den uppfattas av åhörarna. Ju sämre din personlighetsbild stämmer överens med budskapets karaktär, desto hårdare får du arbeta för att nå fram. Det innebär att man lättare når fram om ett budskap om friskvård om man är en människa som utstrålar optimism, livsglädje och energi, snarare än om är lönnfet, rökande och oengagerad. Friskvård skapar ju sunda själar, inte sant? Därför skall det glimra i ögonen när ”friskvårdsmänniskan” talar om vikten av att tänja sina muskler.

Den grundläggande frågan för att hantera sitt etos är alltså: Vem är jag? Hur klär jag mig? Hur står jag? Hur går jag? Hur fungerar detta tillsammans med mitt budskap? Sättet att tala, de metaforer vi använder, speglar också vår personlighet, på ett mycket mer djupgående sätt än vad vi vanligen tänker på. Följande två meningar speglar en och samma situation:

1. Jag står vid vägs ände
2. Jag står inför nya utmaningar

Det här med personligheten blir ofta kopplat till den roll jag vill spela inför min publik. Låt mig ge ett personligt exempel. När jag började med mentalism och tankeläsning, hade jag en idé om hur jag ville framstå som rollfigur. Jag ville vara mystisk och svårtillgänglig, som alla andra mentalister (de flesta andra har dessutom långt skägg och basröst, vilket ju inte jag har). Jag odlade imagen ett tag, och fick sedan tillfälle att gå en regi-kurs hos min gode vän Gay Ljungberg, professionell underhållare sedan många år. Jag åkte dit, och alla skulle göra var sitt nummer (regi-kursen var för trollkarlar). Jag hade mina svarta läderbrallor (vägde mindre då), en svart skjorta, ett par skumma dojor, osså gick jag på med en mystisk stil, allt var gravallvarligt. Mitt i alltsammans, när jag stod på scen framför mina kollegor och ångade på, bubblade det fram en liten humoristisk ådra. Och sen en till. Varje gång återvände jag till det mystiska och svårtillgängliga. Och så där höll det på. Jag kunde helt enkelt inte vara den där gravallvarliga, mystiska typen. Jag fick då det konkreta rådet av Gay: Skit helt sonika i det där larvet, kom ut med din lite akademiska, förvirrade humor som du har! Jag satte mig då och funderade, och gjorde efter någon timma numret igen för mina kollegor, med den humoristiska stilen, vilket naturligtvis fungerade mycket bättre. Summan av kardemumman: Man vet inte alltid vilken personlig stil som fungerar bäst, men om man börjar leta i närheten av sig själv, sin vanliga stil, och snäpper till den lite granna, blir det ofta bra.

Nästa vecka ska vi tala om språk som stärker etos: retoriska figurer som metaforer, kiasmer, inversioner med flera tas då upp.