De senaste dagarnas händelser kring min närvaro (och frånvaro) i sociala medier har väckt både frågor och oro. Här är ett uttalande om läget. Jag försöker nedan svara på några frågor som dykt upp.
Använder du sociala medier privat eller i tjänst?
Jag använder Facebook, Blogg, Twitter och andra sociala medier helt privat. Min arbetsplats har en upprättad lista på personer/funktioner som använder sociala medier i tjänsten: jag finns inte med på denna.
Är du ändå inte påverkad av din arbetsplats riktlinjer?
Svaret är både ja och nej. Nej, därför att de föreskrifter om sociala medier som finns vid min arbetsplats är endast bindande för personer som har detta som tjänsteutövning. De tjänar som riktlinjer (främst för den ovane, om man skall förstå texten rätt) för den som använder sociala medier privat. Svaret är emellertid också ja, då privatliv och arbetsliv sammanvävs alltmer, inte minst tack vare sociala medier. Mitt arbete vid min arbetsplats består i att bedriva forskning i egenskap av doktorand om en-till-en, samt, i enstaka fall, ge undervisning. Det innebär att när jag uttalar mig om forskning om en-till-en samt om undervisning förlagd till min arbetsplats, bör jag vara extra nogsam att följa de riktlinjer som finns. Detta gäller även vid kommentarer av övrig verksamhet som bedrivs av min arbetsgivare.
Vad var det då som hände?
Det finns inga skäl att gå in på detta i detalj. I stort handlar frågan om att en person har reagerat negativt på en tweet som INTE berör vare sig min forskning, mina andra arbetsuppgifter eller min arbetsplats. Personen har därefter skickat allvarliga och direkt felaktiga anklagelser mot mig till min arbetsplats. Dessa anklagelser har sedan tagits tillbaka och erkänts som helt felaktiga i en dementi från personen i fråga, men dessvärre hann brevet skapa en del frågetecken, oro och debatt då det gick fem dagar emellan.
Kom igen, säg nu vem det var
Jag har ingen anledning till det – saken är utagerad. Alla kan göra fel, även denna person.
Varför togs då bloggen ned?
Tills saken var utagerad, bedömde jag det helt enkelt som vettigast att ta ned bloggen och undersöka hur (des)informationen spridits på arbetsplatsen. Jag fick också indikationer på att någon var orolig över diskussioner av min pågående forskning, och när det gäller den tar jag det säkra före det osäkra. Nu har jag kontroll över detta, och bloggen är åter tillbaka. (jag var också en smula sur).
Fick detta några konsekvenser för dig?
Ja. Vi har fått en god debatt på arbetsplatsen om vad tredje uppgiften i praktiken innebär för doktorander. Jag har, som ni vet, dessvärre tvingats ställa in föreläsningar om en-till-en, av samma skäl som jag tog ned bloggen. Idag har bilden klarnat, och det generella läget är att det kan anses som olämpligt att tala om forskning som är pågående och ännu inte fackgranskad. Jag är däremot uppmuntrad av min arbetsplats att fortsätta med den tredje uppgiften, i termer av forskning jag redan har publicerat. Således kan jag alltså tala (och skriva) offentligt om min artikel Towards a phenomenological understanding of web 2.0 and knowledge formation och forskningsöversikten What is our current understanding of one-to-one computer projects? Det pågående projektet om kunskapskvaliteter i en-till-en projekt får jag alltså vänta med att tala om offentligt. På det stora hela tycker jag det är rimligt, även om jag tycker det är viktigt att komma ut i verksamheter och försöka få forskningen att inspirera och kanske göra skillnad någonstans här i skolvärlden. Vill man veta mer om forskningsöversikten och det allmänna forskningsläget inom en-till-en går det alltså bra, vill man veta mer om det jag gör just nu får man alltså vänta. Jag får be om ursäkt till de arrangörer som förväntat sig föredrag om det allra senaste alltså.
Kommer det vara business as usual nu då?
Japp, bortsett från tal om pågående forskning och dess resultat. Min blogg är och kommer alltid förbli privat, likaså andra inspel på den sociala webben. Jag tänker fortsätta vara provokativ när det behövs för att skapa spänst i debatten, och jag står för mina åsikter. Någon gång kommer forskningsrelaterad info på bloggen, exempelvis då jag läst något jag tycker är spännande. Jag gör ändå anteckningar på det jag läser – varför inte dela det med Er? Sociala medier och ERA röster är viktigt för mig – för mig är det örat mot lärarkårens (och andra intressenters) synpunkter, tankar och idéer om IT och skola och andra spännande saker som jag är intresserad av, exempelvis foto och matlagning.
Det här börjar bli tjatigt, kan du va tyst nu?
Japp, det kan jag. Vi ses i cyberspace. Hej!
Hej! 
