Det var med glädje jag fick boken 12 tankar om skolans digitalisering (Jensinger, 2017) i min hand. Edward Jensinger är för de flesta IT-intresserade lärare en välkänd bloggare och föreläsare. Jag skall inte försöka ge sken av att jag inte känner Edward: han har hyrt in mig som talare till sin dåvarande skola i Malmö och vi har också träffats ett gäng gånger då vi tidigare tillhört samma ”föreläsningscirkus” i Sverige. För den som inte känner hans person presenteras han på följande vis i baksidestexten till boken:

Edward Jensinger har en bakgrund som rektor, utbildningschef och områdeschef i både Helsingborg och Malmö. Just  nu är han  gymnasieområdeschef i Malmö stad.

Just denna överblick (och sitt genuina intresse och engagemang) är Edward Jensingers styrka. På sin blogg har han under lång tid skrivit initierade debattexter om IT i skolan. Texterna är ofta långa, utförliga och presenterar väl underbyggda argument. I texterna har Edward Jensinger en förmåga att ta ett helhetsgrepp – från lärarens och elevens perspektiv till skolledningen och den politiska styrningen. Hans texter andas också av en sansad IT-ideologi som är klart positivt riktad, men som samtidigt manar till att tänka nyanserat och inte svart eller vitt.

Den bok som nu släppts är inget undantag från detta. 12 tankar om skolans digitalisering upplevs som just 12 tankar, uttryckta i texter som jag upplever som utvecklade bloggtexter. De är – för att vara i bokformat – korta och handlar om väl avgränsade teman som alla berör skolans digitalisering. Här tänker Edward högt tillsammans med läsaren om skolans uppdrag, om ledarskapet, om behov av fortbildning med mera. Såsom idébok med en tydlig avsändarideologi fungerar det utmärkt, och jag rekommenderar att läsa den.

Boken tampas dock också med några svagheter vad gäller textens akribi. I somliga kapitel anges citat, en del till och med bärande för kapitlets huvudbudskap, utan att referenser anges. Jag tänker att det är lämpligt att författaren i en argumenterande text anger källa för sina resonemang så att läsaren själv kan bedöma huruvida dess rimlighet. Det är sparsmakat med denna vara, och förmodligen är det ett medvetet avvägande vad gäller hur tung man vill att boken skall bli innehållsligt. Här tycker jag att balansen inte riktigt fungerar.

Genom boken nämns också forskning, och det glädjer naturligtvis mig i egenskap av just forskare. Jag blir dock lite bekymrad av att de enda forskningskällor som refereras och omnämns i litet mer noggranna ordalag är de anslår positiva resultat. Exemplet Skriva sig till lärande (STL) löper som en röd tråd genom boken. När samma noggrannhet inte finns vad gäller negativa aspekter av IT i skolan får boken tyvärr en onödig bismak av cherrypicking för att kunna göra sin poäng. Istället för dessa riktade urval av källor hade jag önskat ett något mer neutralt förhållningssätt till forskningen om IT i skolan och också en något bredare bas att stå på.

Med det sagt vill jag ändå rekommendera 12 tankar om skolans digitalisering som en bok som bjuder på personligt färgade tankar från en erfaren och kunnig person. Överblicken över framgångskedjan (politik – förvaltning – ledarskap – lärargärning) som präglar texterna gör boken klart läsvärd och kan säkerligen bidra till stimulerande diskussioner såväl bland lärare som bland rektorer.

Referenser

Jensinger, E. (2017). 12 tankar om skolans digitalisering. Malmö: Gleerups utbildning.