Jag har tidigare skrivit om fenomenet att lärare och lärarstudenter görs till effektiva megafoner för marknadsintressen. På samma tema uppmärksammas nu att elever används som megafoner för lärares image. En orimlig utveckling. Jag citerar en artikel i Dagens Skola:
I en tid av hård skolkonkurrens då coachningsindustrin kraftfullt vunnit mark inom utbildningsområdet har en kultur skapats där skolor och lärare febrilt försöker profilera sig och sticka ut. I denna PR-djungel, räcker det inte längre med att ”bara” vara en god pedagog. Idag är du som lärare ditt eget personliga varumärke. Personal branding har även i utbildningsvärlden gått från en het trend till ett ofrånkomligt krav. Liksom i andra branscher gäller det att hitta sin unika nisch. Du ska inte bara skapa ditt eget varumärke, du ska också passionerat vara och leva det:
”Hon är läraren som flippar klassrummet!
Han är läraren som geotaggar i skogen!
Hen är läraren som kodar på spansklektionerna.”
Allt under förevändning att sprida och dela ”goda exempel” med varandra – SHARING IS CARING – oavsett kvalitet eller vetenskaplig evidens.
Naturligtvis en mycket olycklig utveckling. Läs hela artikeln, den är mycket tänkvärd.
Min reaktion på twitterreaktionerna skrevs den aktuella dagen. Min tolkning av reaktionerna var att det handlade om mycket mer än bara personal branding. Läs mitt blogginlägg här:
https://palchristensson.wordpress.com/2016/02/20/vardeskapande-larande-och-ledsna-vuxna/
[…] Låt oss börja med aktörer som använder lärare som marknadsplats för allehanda tjänster. Om detta har jag skrivit i artikeln Om ni värnar skolan – sluta använda lärare och lärarstudenter som reklampelare! och Microsoft, lärarna och altruismen. Min enkla fråga är: Om skolan ej varit marknadiserad i så hög utsträckning – hade det då behövt finnas en situation där företag utnyttjar lärare och lärarstudenter på det sätt man idag gör? Nej. Inslagen hade säkert förekommit, men min gissning är att de aldrig fått det genomslag de nu får och inte direkt in i klassrummen. Nu tas det för givet som ett normalt inslag, vilket är oroväckande, helt enkelt därför att det är oerhört lätt att fokus glider från elevens bästa kunskaper till de praktiker som är bäst för den marknadsposition man försöker nå som enskild lärare. I detta spel blir eleverna också en bricka att räkna med, vilket är djupt beklagligt: Elever som megafoner för lärares image? Nej tack. […]