Sommar. Almedalen rullar igång. Där diskuteras många skolfrågor, inte minst de om datorisering. När det gäller införande av en-till-en, är det en mängd olika aspekter som behöver belysas efter att själva införandefasen är klar. I arbetet med systematisk uppföljning av en-till-en i IPAK-modellen har jag delat in det i tre huvudsakliga områden:

  1. Ämnesinnehåll, teknik och pedagogik,
  2. Betygsättning, bedömningspraktik och e-portfolios,
  3. Juridik, etik och demokrati.

Det finns naturligtvis andra sätt att göra en sådan indelning. Utgångspunkt kan tas i begrepp som Medie- och informationskunnighet (MIK),  Blooms taxonomi eller utifrån idén om omdefinierat lärande.

Det centrala är dock att ha lärarkårens kontinuerliga utveckling för ögonen. Genom att ha det – på ett strukturerat sätt – skapas goda förutsättningar att både förstå och acceptera den position lärarkåren verkligen befinner sig på utan alltför stor frustration (vilket man kan uppleva från spjutspets-IT-strateger). En fruktbar sådan ansats kan exempelvis illustreras av Helena Kvarnsell i hennes utmärkta trappmodell. Den fokuserar på det sätt som lärare tar sig an digitala verktyg.

I mitt sätt att beskriva saken tas utgångspunkt i forskningen av Hall & Hord (2011). Kortfattat är deras poäng att varje införande av en innovation, exempelvis en-till-en, skapar idel möjligheter, problem och fallgropar. Genom att ta utgångspunkt i hur personalen (läs lärarkåren) upplever situationen låter sig planering av kommande kompetensutveckling ske på ett så effektivt sätt som möjligt. Det är ju inte på något vis banbrytande, men genom att utbilda lärarkåren utifrån den nivå de för närvarande ligger på når man bäst resultat.

När det gäller en-till-en har alltså detta prövats av bland annat Donovan, Hartley och Strudler (2007). Det visar sig att genom att undersöka personalgruppens tankegods kring den införda satsningen på en-till-en lyckas man träffa rätt med utbildningen. Samma utgångspunkt används alltså i IPAK, och de olika nivåerna av tankegods kring en-till-en kan beskrivas i följande sju nivåer att sträva mot utifrån de tre ovanstående huvudsakliga områdena:

0 Medvetenhet
Läraren tänker och upplever: ”Jag berörs inte av en-till-en. Kunskaper i franska är alltid franska, datorn har inget att göra med det. Bara för att ungar använder datorn lär de sig på exakt samma sätt och de behöver exakt samma kunskaper som tidigare. Jag bedömer dem enligt samma utgångspunkter som tidigare och med samma verktyg som tidigare. Det är roligt att ungarna tycker det är kul med datorn, men det är en privat fråga och inte en skolfråga. Låt föräldrarna ta hand om juridik, etik och demokrati.”

1 Information
Läraren tänker och upplever: ”Jag skulle vilja veta mer om en-till-en. Jag vill inte slänga mig in i något nytt tekniskt utan att veta vad det innebär. Jag vill också reda ut ordentligt vad en-till-en betyder för betygssättningen. Och vad betyder det för skolans roll att fostra eleverna demokratiskt? Jag behöver information för att ta ställning till detta.”

2 Personligt
Läraren tänker och upplever: ”Hur kommer användningen av en-till-en påverka mig? Kommer jag kunna fungera lika bra som lärare, jag menar…. om de får influenser från annan slags franska än den jag lärt mig, slang och så… vad händer då? Kommer jag kunna sätta betyg på det här? Och hur ska jag som lärare kunna navigera i verktygen – om de skall göra en blogg på franska, då vet ju inte jag vad som gäller rent juridiskt med vad de får lägga ut och inte?”

3. Hantering
Läraren tänker och upplever: ”All min tid går ju redan åt till att skaffa material och förbereda. Hur ska jag då hinna med det här OCKSÅ? Lära mig nya verktyg och använda dem? Dessutom, hur ska jag hantera att de vill göra nya saker? Det är alldeles för snäva ramar för att klara av det.”

4 Konsekvenser
Läraren tänker och upplever: ”Hur påverkar mitt sätt att använda en-till-en eleverna? Vad händer med deras ämneskunskaper? Blir de djupare eller ytligare? Lär de sig andra saker? Gör mitt sätt att undervisa skolan bättre eller sämre? Och hur är det med betygssättningen – när alla gör olika saker, hur säkerställer jag att jag bedömer rätt saker och på rätt grunder? Och vad betyder det för eleverna att jag lär dem att publicera så fritt på nätet – lär de sig ett bra etiskt förhållningssätt automatiskt?”

5 Samverkan
Läraren tänker och upplever: ”Det här med en-till-en är riktigt bra! Ofta kan jag anpassa undervisningsinnehållet efter elevernas önskemål och det är okey, så länge de är fullt medvetna om vilka kunskapsmål som gäller. Men hur kan jag relatera det här till vad andra gör? Vad är det där med ett utökat kollegium, och hur kan man nyttja det? Skulle vi kunna använda liknande ansatser över ämnes- eller skolgränser för att åstadkomma ännu mer? En-till-en är fantastiskt – nu vill jag hitta synergieffekter!”

6 Återfokusering
Läraren tänker och upplever: ”Wow. Nu har jag en mängd erfarenheter av vad en-till-en innebär. Det väcker en mängd ämnesmässiga och tekniska frågor, men inte minst frågor som också ligger en bit ifrån tekniken. Nu vill jag återfokusera och se hur man kan göra saker ännu bättre. Kan tekniken användas för att lära ännu mer, eller ännu hellre – ännu djupare? Kan e-portfolion fördjupas och spela ännu större roll för elevens utveckling? Hur tar jag elevernas känsla för och intresse i att reflektera över rätt och fel på nätet ytterligare ett steg vidare?”

Sålunda…
Att kompetensutveckla lärarkåren i samband med en-till-en handlar alltså för mig om att identifera på vilken av ovanstående nivåer lärarkåren befinner sig. Generellt kan sägas att lärarkåren ofta delar upp sig i två eller möjligen tre grupper. Erfarenheten (Donovan, Hartley och Strudler (2007) visar att det lätt uppstår en platå på nivå 2, 3 och/eller 4 efter införandet. Det är alltså av vikt att då veta vilken typ av funderingar nästa nivå består i, och försöka träffa just den i kompetensutvecklingen för att få maximal effekt för varje satsad krona. Genom att göra det, och inte att försöka ”hoppa för långa steg”, får man med sig hela personalstyrkan på ett sätt som tar tillvara på och erkänner vars och ens funderingar och spörsmål kring en-till-en. För mig är det en helt solklar utgångspunkt att göra just så – det skall vara lärarkåren som driver utvecklingen framåt (naturligtvis med hjälp av en stabil ledning med god kännedom om lärarkårens upplevelser av en-till-en).

Referenser
Donovan, L., Hartley, K. & Strudler, N. (2007). Teacher Concerns during Initial Implementation of a One-to-One Laptop Initiative at the Middle School Level. Journal of Research on Technology in Education, 39(3), 263-286.

Hall, G.E. & Hord, S.M. (2011). Implementing change : patterns, principles, and potholes (3rd ed.). Boston: Pearson.